Högre utbildning i en ohållbar tid
Harriet Zilliacus
Den framstegstro och tillit som tidigare genomsyrat vårt samhälle är ifrågasatt på fundamentala vis idag. Allt starkare närvarar upplevelser av den ohållbara tid vi lever i också vid universitetet. Då jag jämför med ett årtionde sedan då jag börjande undervisa vid universitetet har helt nya frågor blivit aktuella också i undervisning. Att till exempel frågor om ”hopp” blivit centrala uttrycker något av omfattningen och allvaret i klimatkrisen och andra kriser vi befinner oss i. Niedlich et al. (2019) och Latter & Lapstick (2021) påpekar att universiteten för närvarande är oförmögna att hantera omfattningen och brådskan av de utmaningar som hållbarhetskriserna medför. Som Fazey et al. (2021) framhåller i relation till klimatförändring, behöver universiteten svara på en snabbt växande kombination av manifesta, konceptuella och existentiella kriser, samtidigt som de upplever dessa:
The manifest emergencies relate to more tangible impacts from climate change. These are, however, starting to become so pervasive that they require the conceptual foundations of universities to be questioned. The conceptual emergencies, in turn, cannot be addressed without considering the existential, such as changing purpose and identity. (Fazey et al., 2021, p. 4)
De manifesta, redan synliga och kännbara effekterna av kriser, gör att universitet behöver förbereda studenter för att anpassa sig till ”det nya normala”. Detta inkluderar att stöda att leva i kris och hjälpa studenter att forma sin personliga roll och ambition när det gäller att främja hållbarhet. Välbefinnande blir avgörande då känslor av stabilitet och trygghet minskar. För att möta den förändrade verkligheten och skapa nya förhållningssätt till omvärlden, behövs pedagogiska rum och tid att arbeta med dessa frågor. Det kräver också att universiteten kan bryta den accelerationskultur och den dominerande marknads- och teknologidrivenhet som i stor utsträckning kontrollerar universiteten idag (O’Neill & Sinden, 2021; Rosa, 2019).
De konceptuella kriserna uppstår när befintliga sätt att undervisa och forska inte räcker för att hantera omfattningen och hastigheten av de uppenbara kriserna, och när det är uppenbart att nya att tänka kring problem och lösningar krävs. Mer integrativa och holistiska tillvägagångssätt behövs, och innefattar också att omvärdera begrepp såsom ”utveckling” och ”hållbarhet” och hur dessa relaterar till högre utbildningens uppdrag. Den instabilitet och de oåterkalleliga förändringar som skett i klimat och biodiversitet gör att centrala hållbarhetsmål redan ligger bakom oss, vilket också ständigt skapar nya frågor kring begrepp såsom ”hållbarhet” (Takkinen, 2025). Universiteten är idag politiskt hotade (Thompson, 2025). Akademisk frihet ifrågasätts både nationellt och internationellt, och den amerikanska regeringen vill förneka klimatförändring. Auh (2025) framhåller, att det starka inflytande som det globala maskineriet av politisk styrning, storföretag och media har på universiteten idag gör att universiteten riskerar att bli för anpassade och känsliga till retoriken kring olika kriser, och därmed överge sin kritiska distans. Att upprätthålla målet att utbilda medborgare som också kan ifrågasätta krisers arkitektur och inte bara vara krishanterare och reaktorer är därför viktigt.
Den existentiella krisen kring universitets uppdrag kräver prioritering och omprövning av universitetsstudiernas innehåll och form. Enligt Barnett och Guzmán-Valenzuela (2022) syns under detta sekel särskilt bland europeiska universitet en utveckling mot ett större planetärt ansvar. Konturerna till ett ekologiskt och ansvarsfullt framträder:
The university is now showing signs of entering […] what might be termed the responsible university; a university that is aware of its being entangled in a multitude of ecosystems – of society, Nature, persons, culture, ethnicity, gender, learning, the polity, knowledge and indeed, the economy; and of its responsibilities towards those ecosystems. (Barnett & Guzmán-Valenzuela, 2022, s. 763)
Denna trend är dock hotad från många håll och på inget sätt garanterad i en hyper-kapitalistisk kontext och i samhällen av ökad nationalism och sanningsskepsis. Såsom den hållbarhetspedagogiska forskningen övervägande framhåller, krävs en helhetsapproach i högre utbildning och dess organisation. I undervisning behövs transformativ lärande genom vilken studerande kan undersöka nya kunskapsmässiga och etiska förståelser (Lange, 2023; Stewart et al., 2022; Leal Filho et al., 2018). För att vara en drivande kraft för hållbarhet behöver universitetsundervisning kunna ta ställning och utgå från att icke-värdebaserad forskning och kunskap varken är möjlig eller eftersträvansvärd (Vogt & Weber, 2020). Strävan efter planetär välfärd och en ”ekologisk civilisation” kräver emancipation från en mekanistisk och modern västerländsk världsbild med människan i centrum (Ruuska et al., 2024; Lange, 2023). Fundamentalt i detta är en insikt om att ojämlikhet är det främsta hindret som blockerar åtgärder för hållbarhet (Juniper, 2025).
Avgörande är enligt Sterling (2004) universitetens förmåga att svara på kriserna och initiera paradigmskiften. Men för att bli en del av en transformativ samhällsprocess har universiteten en extremt begränsad tidslinje:
The writing is on the wall: This challenge presents an exciting but closing window of renewal for a university. Those universities unwilling or unable to rise to the call are likely to find themselves increasingly marginal to the emerging needs of society as it clarifies its core purpose and re-organizes the transformation of resources (the economy) to achieve this purpose securely. (Stewart et al., 2021, s. 8).
De manifesta, konceptuella och existentiella kriserna universiteten befinner sig i är inte enbart negativa utan i dem finns även potential till att lösa missförhållanden och skapa en bättre utbildning och framtid. Men det förutsätter att universiteten och dess utbildningar lägger dem i första rummet.
Källör:
Auh, J. (2025). Universities are at risk of becoming factories of consent. Global university news September 17th, 2025). https://www.universityworldnews.com/post.php?story=20250916153236123
Barnett, R., & Guzmán-Valenzuela, C. (2022). The socially responsible European university: a challenging project. International Journal of Sustainability in Higher Education., 23(4), 752–766. https://doi.org/10.1108/IJSHE-03-2021-0100.
Fazey I., Hughes, C., Schäpke N. A., Leicester, G., Eyre L., Goldstein B. E., Hodgson A., Mason-Jones, A. J., Moser S. C., Sharpe B., & Reed M. S. (2021). Renewing universities in our climate emergency: Stewarding system change and transformation. Frontiers in Sustainability, 2, https://doi.org/10.3389/frsus.2021.677904.
Juniper, T. (2025). Just Earth: How a Fairer World Will Save the Planet. Bloomsbury Publishing.
Lange, E. (2023). Transformative sustainability education: Reimagining our future. Routledge.
Latter, B. and Capstick, S. (2021). Climate Emergency: UK Universities’ Declarations and Their Role in Responding to Climate Change. Front. Sustain. 2:660596. https://doi.org/10.3389/frsus.2021.660596
Leal Filho, W., Brandli, L., Kuznetsova, O., & Paco, A. (Eds). (2015). Integrative approaches to sustainable development at university level: Making the links. World Sustainability Series, 731. Springer.
Niedlich, S., Kummer, B., Bauer, M., Rieckmann, M., & Bormann, I. (2020). Cultures of sustainability governance in higher education institutions: A multi‐case study of dimensions and implications. Higher Education Quarterly, 74(4): 373–390. https://doi.org/10.1111/hequ.12237.
O’Neill, K., & Sinden, C. (2021). Universities, sustainability, and neoliberalism: Contradictions of the climate emergency declarations. Politics and Governance, 9(2), 29–40. https://doi.org/10.17645/pag.v9i2.3872.
Rosa, H. (2019). Resonance: A sociology of our relationship to the world. Wiley.
Ruuska, T., Heikkurinen, P., Levasseur, T., & Gare, A. (2024). Redefining Violence for the Anthropocene: From Ecocide to Ecological Civilization. Cosmos and History: The Journal of Natural and Social Philosophy, 20(2): 56–76. https://cosmosandhistory.org/index.php/journal/article/view/1163
Sterling, S. (2004). Higher education, sustainability, and the role of systemic learning. In P. B. Corcoran & A. E. J. Wals (Eds.), Higher education and the challenge of sustainability: Problematics, promise, and practice (pp. 49-70). Springer.
Stewart, I., Hurth, V. and Sterling, S. (2022) Editorial: Re-Purposing Universities for Sustainable Human Progress. Front. Sustain. 3:859393. https://doi.org/10.3389/frsus.2022.859393
Takkinen, P. (2025). Post-sustainability: A hermeneutic literature review. The Anthropocene Review, 0(0). https://doi.org/10.1177/20530196251339474
Thompson, D. (2025). Academy of science warns of ‘extreme crisis’ under Trump. https://www.climatechampions.net/campaigns/race-to-zero/ of ‘extreme crisis’ under Trump.
[Detta blogginlägg har publicerats både som en finskspråkig bloggtext (se https://www.sirene.fi/blog/korkeakoulutus-kestamattoman-ajan-keskella/) och som en svenskspråkig version samtidigt.]
Skribenten Harriet Zilliacus arbetar som universitetslektor vid Helsingfors universitet.
